Matchpass 7 – Lördag kl 19

Sista matchpasset kändes lite avslaget eftersom de fyra slutspelslagen var klara innan och dessutom mötte varandra inbördes. Det var alltså mest prestige och positionerande inför slutspelet som stod på spel, men det dög gott och vi bjöds på fin curling.

Bana 1: Westman/Ahlberg – Fransson/Köhn

T Westman/R Ahlberg 1 2 2 1 6
C Fransson/G Köhn 2 2 2 2 8

Tät start med mycket guarder i spel första två omgångarna. Snopet slut på en spännande andraomgång då sista stenen skar. Det har inte varit mycket av den varan under tävlingen, så när det händer känns det extra trist. Att släppa en tvåa är dock inte the end of the world utan bara att kötta vidare. Fransson/Köhn spelade stundtals bra och satte press i omgångarna, men var ibland lite korta på dragningarna. 4-3 i halvtid med hammaren i högsta hugg är dock ett utmärkt läge.

Det är vanligt med två raka powerplay under andra halvan av matchen och så även denna gång. Lagen turades om att följas åt med mestadels tvåor, men ettan i sjunde gjorde att det var lika inför sista omgången men fördel Fransson/Köhn i kraft av den livsviktiga sista stenen. Där tog man även kommandot direkt med två sten i boet. Trots flera bra lägen fick Westman/Ahlberg inte riktigt till något läge och missade avgörande dragningar. Sista stenen behövdes inte ens spelas utan Fransson/Köhn kunde öppna segerchampagnen och njuta av segerns sötma.

Bana 2: Wendel/Wingfors – Noréen/Noréen

M Wendel/F Wingfors 1 1 2 1 x 5
C Noréen/P Noréen 3 3 1 x 7

I SVTs tablå läste man ett de skulle sända Toppmötet och vi var nog många som såg fram emot att se matchen på statlig television. Besvikelsen var därför stor när det var Jan Eliasson som dök upp i TV-rutan och inte en sändning från SM i Mixed Dubbel.

Full fart direkt i omgång 1 där Wendel/Wingfors hux flux mötte fyra i boet på sin sista sten, utan favör av sista sten. En bra frysning och bara en trea i baken kändes som att ha kommit undan ett riktigt rallarslagsmål med bara ett blått öga. En tillknäppt andra omgång med fyrfoten full av sten gjorde att Wendel tvingades vaska sin sista sten för att inte ställa till det. Att ta en med sista sten och släppa tre utan är ingen hållbar taktik. Kanske var det tips från coach Dan-Ola Eriksson som gjorde att Wedel/Wingfors bröt den dåliga trenden även om man fortsatte att tappa poäng. En supertrippel i omgång 6 kändes som en liten vändpunkt, men det var just en liten en. – Noréen/Noréen var på spelhumör och bjöd inte på mycket.

Vi gissar att Wendel/Wingfors inte gråter floder av förlusten, men att Noréen och Noréen känner sig nöjda med att visa ungdomarna att gammal är äldst inför semifinalerna. Är det att sticka ut hakan för mycket om man tror att de möts igen i finalen?

Bana 3: Heldin/Lindström – Carlsson/Sjöberg

J Heldin/K Lindström 2 1 1 1 1 x x 6
S Carlsson/A Sjöberg 1 x x 1

De förhandstippade topplagen kämpade om en tabellens femte eller sjätte plats. Säkert inte vad de tänkt sig, men på isen syntes ingen återhållsamhet även om man från läktaren kunde ana en och annan vänskaplig gliring mellan spelarna som man säkert inte sett om en slutspelsplats varit på agendan.

En tvåa i första följdes av kinesiska muren bakom tee i andra. Man kunde dra med valfri fart och valfri riktning och ändå landa rätt. Inte ofta sånt inträffar. Det var ofta läget såg bra ut för Carlsson/Sjöberg men utdelningen blev mager. Frågan var om ett powerplay i sjätte kunde vända den dåliga trenden och svaret blev ett tydligt nej. En ny etta i baken och det fick räcka tyckte Carlsson/Sjöberg och hissade vit flagg.

Bana 4: Wikars/Winther – Norrbelius/Linander

L Wikars/A Winther 1 1 1 1 1 x 5
I Norrbelius/L Linander 1 1 x 2

Mängder med sten i spel från början och kul för publiken. I andra omgången öppnades inte himmelens portar men väl en mellan två guarder där lagen turades om att skicka ned stenar. Bäst på det var Wikars/Winther som inkasserade andra raka enpoängaren som sedan blev tredje i ny spännande omgång med sten i spel och fina dragningar. Mycket sten i spel tyder ofta på bra spel, få poäng och få spektakulära stenar.  Man spelar som om man sprang ett maratonlopp snarare än 100 m, vilket båda lagen verkade ingått en tyst överenskommelse om.

En intressant incident inträffade i omgång fem där en hård utslagning resulterade i att stenar hamnade i rörelse i boet med hjälpa av kroppsdelar snarare än ren stenkraft. Domare Lindgren fick kallas till konferensen och bistod med en bra lösning.

Ettorna fortsatta att hängas på poängtavlan, men oftare till Wikars/Wither än vad som ingick i Norrbelius/Linanders game plan. 5-2 upp med favör av sista sten och powerplay kändes stensäkert. Det var det också och trots flera försök att röra till spelet med mycket stenar så var det aldrig någon fara på taket.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *